Medlemar
Lars Anthonsson
Jag fick min första kamera vid 10-12 års ålder, en Agfa med rullfilm och fjäderspänd slutare på objektivet. Sedan blev det Instamatic och analog Nikon som följdes av digitala kameror. Ibland saknar jag det analoga fotograferandet med 100% hantverk men det digitala har naturligtvis enorma fördelar. För mej är det roligast med oväntade motiv och att släppa loss fantasin! Med kompakten i rockfickan har man alltid något foto med sej hem. Jag är också road av manipulerade bilder för även det som egentligen inte finns kan bli en bra bild!
Agneta Nilsson
Har gått med i Höganäs fotoklubb under hösten 2017. Köpt en kompaktkamera Olympus Stylus 1s som jag är jättenöjd med. Har tidigare bara fotograferat under våra semestrar men ändrat fokus nu när jag får lära mig mer i klubben om bildhantering och övriga medlemmars foton. Har blivit mer vaken för detaljer som skiljer sig från traditionella bilder. Är öppen för att lära mig mer teknik och bildkompositioner. Den fina stämningen i klubben ger extra glädje var gång vi träffas.
Bente Jacobsen
Min man Peter och jag gick med i Höganäs Fotoklubb 1986. Vi tyckte båda vi behövde lära oss mer om foto. Vi hade fotat i många år (mest Peter) men jag blev mer och mer intresserad.
Niels Ringsmose, som hade varit medlem i klubben en del år, tog oss under sina vingar. Han lärde oss mycket bl.a. att framkalla film och göra kopior. Det var ju på den analoga tiden så det var mycket svart-vit och dia.
Efter några år i klubben blev jag invald i styrelsen och tills jag avgick som ordförande 2015, har jag, med ett par års uppehåll, varit med i styrelsen i alla år, på olika poster.
Jag fotografera mest natur, arkitektur och stilleben. Porträttfoto är inte riktigt min grej men jag har ingenting emot att det är människor med på mina bilder.
Min utrustning är inte särskilt avancerad. Jag började med en stor Praktika-kamera. Sen bytte jag till Olympus OM-1 och en OM-2 med tiden blev det en del utrustning till dessa. Men när den digitala era började blev hela denna utrustning mer eller mindre värdelös.
Min första digitala kamera köpte jag 2005. Det var en Minolta som var ganska avancerat på den tiden. Den fungera fortfarande men slukar batterier. Numera kör jag med Olympus E-520, en bra kamera. Den har sina begränsningar men den får duga ett tag till.
Jag har naturligtvis deltagit i många fototävlingar och också vunnit lite priser men det är inte det viktiga för mig. Det viktiga med foto är att kunde se en bild att följa ljus och skugga. Det är nog det jag värdesätter mest vid mitt fotokunnande. En kunskap jag aldrig hade fått på annat sätt.
Jag har genom åren träffat många trevliga och duktiga fotografer och lärt mig mycket om foto. Den fotograf som jag anser vara min bäste läromäster är nog Arne Axelsson som igenom många år var mer eller mindre mr. Fotoklubb.
Jag har även träffat en del av de riktigt store fotografer bl.a. Christer Strömholm, Hans Hammarsköld och Gerry Johansson.
Det har varit mycket spännande år med tävlingar, utställningar och, inte minst, fantastiskt trevliga människor, var av en del har blivit mina vänner för livet.
2016-07-13 Bente Jakobsen
Lennart Nilsson
Har varit intresserad av fotografering under en längre tid men inte haft det som favoritsyssla förrän jag gick med i Höganäs fotoklubb för ett år sedan. Fotograferar det mesta utom kalaskort och släktbilder. Trivs med min Nikon coolpix p510 med ett enormt bra zoom. Gillar att ha kameran med mig och redo för fotografering av ögonblicksbilder.
Varma hälsningar, Lennart Nilsson
Thore Bertilsson
Min första kamera, en Yachica småbild, köpte jag i min ungdom och använde flitigt. Först med svartvit negativ film och senare även diapositiv film. Så småningom skaffade jag en systemkamera och några olika objektiv och fotograferingen tog fart på allvar.
När det gällde fotomotiven fick familjen den absolut största uppmärksamheten. Min fru Britt-Marie och sönerna Thomas och Marcus fastnade allt som oftast på bildrutorna. Vi reste runt mycket i Europa, sommar som vinter och utöver familjen fotograferade jag mycket natur och landskap. Kameran hängde med överallt och mörkrummet gick för högtryck.
Resorna gick iväg längre och längre bort, och när Thomas flyttade till Amerika 2001, blev det också många bilder därifrån.
Så småningom började jag använda digitalkamera istället för att fotografera diapositiv, men jag släpper aldrig taget om den gamla hederliga analoga kameran för svartvit fotografering, både småbild och mellanformat. Finns inget skönare än att stå och spana in ett motiv i sökarschaktet på en Hasselblad kamera.
Jag har nu varit medlem i fotoklubben i tre år, stortrivs i gemenskapen med alla medlemmar och ser med glädje vilken enorm utvecklingspotential vi har som klubb. Vi hjälps åt i alla sammanhang och ingen är förmer än någon annan.
Thore Bertilsson / 2016-11-14
Tom Larsson
Jag har fotograferat sedan mitten av 1980-talet. Då analogt med diabilder. Sedan en liten svacka i brytningstiden mellan analogt och digitalt. Efter en tid blev det digitala det normala att använda.
Jag fotograferar mest och helst natur, jag uppskattar att vara ute i fält och göra bilder, kanske inte direkt dokumentära, utan mer så som jag vill se naturen.